Mammon har talat

Beatrice Ask och Lena Adelsohn Liljeroth, två personer som inte begriper sig på tekniken eller fildelningsdebatten, dock mera kända som justitieminster respektive kulturminister gick idag ut med besked i en debattartikel i SVD, om att regeringen tänker tillåta att upphovsrättsindustrin får fritt fram att gå direkt till domstol, (ingen förundersökning om brott krävs) för att kräva en utlämning av personuppgifter kopplade till IP-adresser från landets Internetleverantörer.

Införskaffandet av en juridisk gräddfil för en kollapsad nöjesbransch är på väg att skapas och det på svenska Internetanvändares bekostnad.

Ministrarna förespråkar att det måste var möjligt för upphovsrättsinnehavare att kunna ta betalt för sina verk på Internet. Hur dumma i huvudet är våra ministrar. Uppenbarligen får de 90-talets peroxidbimbos att verka genier. Upphovsrättsinnehavare har HELA TIDEN haft möjlighet att kunna ta betalt för sina verk på Internet. Problemet är att de inte gjort det. De har struntat i den nya tekniken. Tåget åkte för många herrans år sedan. Kvar på stationen har upphovsrättsindustrin stått och nu börjat ringa in sina lobbyister (först i USA och sen till EU-parlamentet och nu även till vårt eget lands riksdag och regering) och jurister för att stoppa tåget.

Vad ministrarna gör, är att ge efter för en grupp, främst multinationella mediaimperium, för att lagstadga fram ett bibehållande av en kollapsad affärsstruktur, nämligen den att sälja kulturupplevelser på plastbit. Förvånande är att denna digitala reproduktion som sker genom fildelningen inte kostar ett dugg, men ändå ska hutlösa överpriser tas ut på de ställen som säljer ex musik digitalt.
Varför skulle ens någon gå in och köpa musiken eller filmen digitalt? DRM (Digital Rights Management), formatproblem (lycka till att köpa film om du inte kör med Windows och Windows Media Player med av branschen godkända DRM-uppgraderingar) eller priset som är alldeles på tok för dyrt.

Tänker er själv vad som hänt om denna affärsmodell applicerats av andra branscher. Fuji-film hade gnällt över att digitalkamerorna fick stort genomslag och krävt att alla skulle köpa "gammelkameror" eller att isblocksleverantörerna skulle krävt att kylskåpen skulle förbjudas för konsumenterna hittat något annat sätt att kyla sin mat på.

Kritiken mot förslaget har i alla fall kommit från i stort sett alla håll utom Antipiratbyrån som dessutom har mage att tycka att det är ett för litet intrång i svenskarnas integritet. Dessutom är de besvikna då metoden är kostsam och resurskrävande. De kan alltså inte bara skicka in sina lagrade arkiv med svensk Internettrafik med 100000-tals IP-adresser till Internetoperatörerna, få tillbaka ett massivt register på namn, personnummer och adress, för att sen massutskicka stämningshot och kassera in miljarder i utpressningspengar. Piratpartiet är inte nådiga i sin kritik i detta fallet.

Nu kanske jag måste förklara en sak. Det är som så att mediabranschen inte räknar och tänker som oss andra. T ex har musikbranschen, filmbranschen och datorspelbranschen alla gått med vinst ett oräkneligt antal år i följd. Vad dessa girigbukar inte förklarar när de står och ljuger i media, är att de ser varje nedladdad låt/film/datorspel som en förlorad intäkt. De tycker sig tro att varje nedladdning skulle innebära en garanterat såld produkt. Givetvis en briljant strategi om man saknar moral. Gnäll för varenda nedladdad produkt, trots att det inte finns ett enda bevis (däremot massor av vetenskapliga motbevis) på att fildelare köper mindre kultur än icke-fildelare.

Tänk er själv när Arla's agenter står och smygfilmar dig på Konsum och några veckor senare, efter att de krävt ut dina personuppgifter från banken och Coop, kommer en stämningsansökan som undrar varför du inte köpt mjölk. Du måste alltså ha kommit över illegal mjölk någonstans. Betala nu 3 en summa motsvarande årskonsumtioner mjölk till Arla eller möt dem i en civilrättslig stämning. Det är så framtiden kommer att se ut för oss kulturälskande människor som delar på vårt kulturella arv i digitalt format online.

Slutligen tänkte jag ta upp det här med upphovsrättsinnehavare. Är ni medvetna om detta begrepp? Det är alltså inte fråga om upphovsmännen(/-kvinnorna), utan om de som genom tvivelaktiga affärsmetoder förskansat sig rättigheten till att exploatera ett verk. De flesta nya musiker brukar tvingas skriva över upphovsrätten till sitt skivbolag för att få sitt första skivkontrakt. Sen får de nästan aldrig tillbaka den rätten. Så den naive idiot som tror att det är en massa kompositörer och andra som förnekas möjligheten att tjäna pengar misstar sig. Det är multinationella musikjättar som sitter på rättigheterna och de både saknar moral och etik. De är Mammon personifierade... och Mammon har talat!

(Se gärna The Corporation och få lite perspektiv på multinationella bolag och hur de fungerar och tänker).

Oscar Swartz Texplorer erbjuder som vanligt mycket läsvärt (samt har länkar till en massa andra fildelningsbloggar).