torsdag 8 maj 2008

För övrigt anser jag att filmbranschen måste utplånas.

Jag inleder med en passande historisk referens, som fått utgöra mallen för min rubrik. Den historiskt kunnige känner säkert igen "Carthago delenda est!" (Karthago måste förstöras) som uttalades av den romerska senatorn Marcus Cato inför det tredje puniska kriget.

I nuläget så åberopar jag det mottot mot Hollywoods filmindustri. De har nämligen idag visat att de saknar existensberättigande. Självklart ska film få produceras, men filmbolagen måste avslöjas för den stora massan vilka parasiter de är.

MPA, Motion Picture Association, dvs den amerikanska filmindustrins intresseorganisation, under representation av den alltid lika vidriga Monique Wadstedt (eller Monique Wasted som Piratbyrån lämpligt nog kallade henne för tidigare i år, som visar en god avspegling på den allmänna uppfattningen om henne), lämnade idag in sitt skadeståndskrav mot The Pirate Bay. Tidigare har Ifpi lämnat in ett krav på 15 miljoner kronor och Antipiratbyrån på 6,75 miljoner kronor. MPA lämnade in ett skadeståndskrav på 92 miljoner! (Se Aftonbladet, Svenska Dagbladet (båda går till E24), Dagens Nyheter, IDG.se)

Endast hälften är påstådda förluster, även om termen potentiella intäkter borde används. Man utgår, vilket rätten knappast kommer att ifrågasätta, att varje nedladdat film = ett uteblivet köp av filmen. Möjligen hade folk kanske hyrt filmen istället för köpt den, men att tro att alla nedladdningar hade varit garanterade köp är så otroligt naivt att bara det berättigar min rubrik. Det ska ju tilläggas att filmbranschen inte på något sätt går med förlust. Årligen är det nya rekord som slås, men ändå lyckats de få ut propagandan om att de har förluster pga fildelningen (trots att alla undersökningar visar på att nedladdarna köpt mer).
Hur som helst har de endast hälften, 46 miljoner som skadestånd för förlusterna. De ska ha lika mycket till för "den skada som filmbolagen åsamkats". Skada de åsamkats?!?!?! Hur då? Har Anakata varit och bränt ned någon filmstudio? Det här är ett klassiskt girighetsmål. MPA vet att dessa pengar inte finns och deras enda syfte är att få tillstånd en dom liknande de som förekommer i USA, att personerna bakom ska sättas i personlig konkurs och helst få förbud mot att nyttja teknik som kan främja liknande brott.

Dessutom har de räknat på ett pris per film på 222-261 kronor, multiplicerat med antalet gånger filmen påstås ha laddats ned, dvs långt mer än nypriset oftas är i Sverige. De hänvisar till att det är ett snittpris i de länder filmen laddats ned i. Så lustigt, för inte trodde jag att filmbranschen fick tillgodoräkna sig moms och återförsäljarens andel. Det borde ju varit på grossistpriset det beräknats. Jag tycker i alla fall att 46 miljoner för 4 filmer och en TV-serie är spännande matematik. Frågan som kvarstår är bara hur mycket TPB-killarna kommer att kräva i motskadestånd för att ha distribuerat filmerna och ökat köplusten av dem.

Den andra saken som dök upp i media idag, dock långt mer undanskymd, var att MPAA (MPA, fast i vad de kallar sig i USA), fått till stånd ett lika absurt skadestånds som de försöker få mot TPB.

Det är grundarna till sajten Torrentspy som blivit dömda på skadestånd på $111 000 000. Drygt 700 miljoner svenska kronor. Här har man också fått till stånd kreativ matematik. Där har man lyckats få domstolen att godkänna ett skadestånd för $30 000 per film som bevisligen laddats ned. Däremot verkade domstolen, som det vanligtvis är i USA, lyssna på de dyraste advokaterna, då de t ex inte tog i beaktande att MPAA hackat sig in på Torrentspys adminkonton. Värst var nog att Torrentspys raderande av användaruppgifterna ansågs försvårande, inte som gott uppförande då de skyddade sina användares integritet.

MPA delenda est!

Rödebydomen en seger

Jag är positivt överraskad över att 50-åringen friats för att ha tvingats, på ett extremt sätt, göra det som ungdomsgängets föräldrar, polisen och de sociala myndigheterna borde gjort, nämligen att stoppa deras härjningar och trakasserier mot familjen.

Redan när jag läste om skotten i Rödeby för första gången, var det för mig solklart att mannen handlat i nödvärn. Ju mer information som sedan nått ut i media, ju mer tydlig har bilden blivit av ett havererat samhälle. Ungdomarna med sina mopeder har kunnat härja fritt fram. Polisen har blundat och visat på sedvanlig oförmåga till att utreda brott (annat än om de är tvingade pga politiska påtrydkningar, då de kan utreda en massa fildelningsbrott istället för fall som detta). Precis som i Engla-fallet (som jag hoppas att fler än jag är urless på att höra om), har polisen inte lyckats pussla ihop informationen som fanns tillgänglig. Hur svårt är det att kolla upp om andra familjemedlemmar anmält trakasserier? Den 50-årige pappan har ju redan fått utstå en massa hotbrev mm sedan händelsen. Han kommer att få leva med vetskapen om att han skjutit ihjäl en 15-årig kille. Är inte detta straff nog till alla de makabra galningar som hetsar efter att mannen ska dömas till fängelse eller sluten psykiatrisk vård.

Nu är det skönt att tingrätten beslöt att fria mannen helt. Frågan är bara när de verkligt skyldiga ska ställas till rätta; polisen, socialtjänsten, föräldrarna till "mopedgänget" och inte minst den 17-årige gängledaren som var den som varit aktivast och mest drivande i trakasserierna. Hade inte den dumme fan varit ett sånt svin, hade säkert 15-årige Simon Söderberg varit i livet idag... men det lär ju aldrig hans föräldrar fatta. Föräldrarna är ju mest ute efter att gnälla sig till mediasympatier och befästa sitt missriktade hat mot 50-åringen istället för de sanna förövarna. Värst är att 17-åringens mamma uttalat sig kritisk till domen. Har kärringen ingen som helst förmåga till analys? Hon kräker ur sig att:

– Jag är både ledsen och upprörd, säger hon. Har man tagit livet av en person och försökt ta livet av en annan bör man dömas till fängelse.

– Är mannen så allvarligt psykiskt störd som man påstår och kan hamna i ett så kaotiskt tillstånd borde det ha upptäckts långt tidigare. Och att en sådan person kan få ha vapen övergår mitt förstånd.

Det var för helvete hennes dåliga föräldraskap som mynnat ut i en asocial psykopat till son som trakasserat en handikappad pojke och dess familj, som uttala mordhot, vandaliserat deras bil mm. Hur jävla dum får man vara? Hennes son är ju den som är ansvarig för Simon Söderbergs död och sin egen skottskada. Jag nominerar redan Elisabeth Blomberg till titeln som årets dumkärring!

... och jag hoppas dessutom på poetisk rättvisa med att 17-åringen själv kommer att få bestående men för resten av livet, att själv få bli handikappad. Då får han se hur "kul" det är med andras förakt.

söndag 4 maj 2008

Childnet, en "välgörenhetsorganisation" som propagerar för IFPI

Den så kallade välgörenhetsorganisationen Childnet, har blivit propaganda kanal för IFPI, dvs musikindustrins torpeder. Nu har de nämligen dragit igång en kampanj för att "varna barn för att ladda ned illegalt".

Man kan ju skönja att IFPI betalat en rejäl hacka för att trycka upp foldrarna som ska delas ut åt barn i 21 olika länder. Foldrarna gör sitt bästa för att promota legala nedladdningssiter som iTunes och snacka skit om LimeWire. Det är en klassisk propaganda folder, designad att påverka lättlurade barn och dess föräldrar. Väckelsepropaganda från musikindustrin är en bra beskrivning på eländet, då det även förekommer ungdomar som berättar att de tidigare använd fildelningstjänster, men aldrig insett hur fel de gjorde... SUCK!!! Hoppas svenska barn och föräldrar vet bättre än att gå på sådana hjärntvättsförsök...

Den som bemödar sig gå till deras hemsida kommer att kunna läsa ett pressmeddelande som lovordar deras initiativ, där de fått Ronan Keating att stödja det (No shit!? Varför gör han det månne? Vill bli ännu rikare alltså istället för att göra äkta välgörenhet och släppa sina verk fria på nätet...) och även ansvarig EU-kommisionär uttalar sig positivt, samt en företrädare för musikindustrin... Kan det bli tydligare propaganda?

fredag 2 maj 2008

TV-Licensen igen...

Nu har återigen debatten om TV-licensens vara eller icke vara blossat upp. SvD gör stor affär över att 8 av 30 svenska programledare de valt att kontrollera, inte betalar TV-licens. Majoriteten av kommentarerna har hittills varit kritiska till licensen och den som läst här tidigare vet att jag är allt utom TV-licensfrälst.

Aftonhoran har ju följt efter (kanske beroende på att SvD och Aftonbladet båda ägs av norska Schibstedt-koncernen och det blir billigare journalistik om man kan låna reportageidéer av varandra). Där har de tagit och gjort tvättäkta skvallerpress av det hela. Någon ambitiös reporter (David Nannini Nilsson) ringde upp Radiotjänst i Kiruna ABs (det förkortas faktiskt RIKAB) VD Anna Pettersson. Hon vill lite politiskt korrekt inte uttala sig i enskilda fall utan poängterar att det är "oerhört viktigt att betala".

Någon som funderat på varför hon säger det? Jo, för att det är ju hennes lön ni stackare som fortfarande betalar ockeravgiften säkerställer. Ta en funderar på vad ett glassigt kontor kostar årligen i hyra. En statlig VD (och de har ju ganska rejäl lön) och en skock telefonister som ringer och trakasserar folk. Lär ju vara ett antal miljoner kronor årligen. Mer än de som skiter i TV-licensen kan jag tänka mig.

Vad ska vi ha TV-licens till? Tja, enligt de mest rabiata fanatikerna på området ska vi inte ens ställa oss den frågan, utan i sedvanlig svensk ordning, skötsamt och snabbt lyda statens befallningar. Formellt sett ska alla som innehar TV-mottagare betala licens. Licenspengarna ska sen, i alla fall på pappret, gå till att finansiera Public Service TV i form av SVT.

Nu ska vi då ifrågasätta lite saker. Går pengarna från RIKAB direkt till SVT? Behöver vi så stor budget till SVT? Måste vi finansiera allt via en extra skatt? Någon som tvivlar på att vi skulle kunna klara denna Public Service kostnad utan extra skatter?

- Pengarna från RIKAB går till statskassan, som sedan faller in i den gigantiska statsbudgeten. Där beslutas sedan om hur mycket pengar som ska gå till SVT. Det är alltså inte beroende på intäkterna från RIKABs utpressningar, utan allt går via statsbudgeten. Vi har alltså en statlig TV, då SVT är beroende av statens goda vilja för att få loss sin budget, samt att dess chefer är politiskt tillsatta.

- Jag kan inte tänka mig annat än att det går att spara in på ett antal onödiga myndigheter. Inte ens riksdagens politiker vet hur många myndigheter och statliga verk vi har. En sak är säker, de kostar alla en massa pengar. RIKAB är ju en bra start på ställen att lägga ned. Då har vi lite pengar i potten till SVT. Sen kan vi säkert skrota lite andra förmåner och liknande som välbetalda, politiskt tillsatta chefer har.

- SVTs verksamhet kan ses över rejält. Det finns många miljoner som man med lätthet kan spara in på idag. När staten tvingade igenom digitala marksändningar, gjorde de också slut på ett av sina starkaste argument, att SVT i alla fall nådde nästan alla Sveriges hushåll. Nu måste ju alla ha en dekoder för att kunna se TV, och då har man oftast också tillgång till ett flertal reklamkanaler. Det innebär att vi inte behöver betala mer från SVTs sida på rättigheterna till dyra sportsändningar då reklamkanalerna mer än gärna betalar för att få sända detta. De är ju allt som oftast dessutom sponsrade i SVT, så det där med att SVT är reklamfri är ju kvalificerat skitsnack. Sen kan vi även ta och skita i att lägga ett enda öre till på melodifestivalen, då skivbranschen kan få stå för den kostnaden. Italien struntar ju i schlagern och om inte skivbranschen tillsammans med någon reklamkanal kan lösa det, då behövs det ju knappast. (Med tanke på hur mycket pengar de tror sig kunna tjäna på schlagern, så skulle SVT lätt kunna släppa det direkt).


Problemet löst. Ingen extra skatt, utan lägg ned RIKAB och inga fler pengar för licenser till sportsändingar eller medlidifestivalen. Då kanske det endast behövs en ynka tjuga på skatten.