För övrigt anser jag att filmbranschen måste utplånas.

Jag inleder med en passande historisk referens, som fått utgöra mallen för min rubrik. Den historiskt kunnige känner säkert igen "Carthago delenda est!" (Karthago måste förstöras) som uttalades av den romerska senatorn Marcus Cato inför det tredje puniska kriget.

I nuläget så åberopar jag det mottot mot Hollywoods filmindustri. De har nämligen idag visat att de saknar existensberättigande. Självklart ska film få produceras, men filmbolagen måste avslöjas för den stora massan vilka parasiter de är.

MPA, Motion Picture Association, dvs den amerikanska filmindustrins intresseorganisation, under representation av den alltid lika vidriga Monique Wadstedt (eller Monique Wasted som Piratbyrån lämpligt nog kallade henne för tidigare i år, som visar en god avspegling på den allmänna uppfattningen om henne), lämnade idag in sitt skadeståndskrav mot The Pirate Bay. Tidigare har Ifpi lämnat in ett krav på 15 miljoner kronor och Antipiratbyrån på 6,75 miljoner kronor. MPA lämnade in ett skadeståndskrav på 92 miljoner! (Se Aftonbladet, Svenska Dagbladet (båda går till E24), Dagens Nyheter, IDG.se)

Endast hälften är påstådda förluster, även om termen potentiella intäkter borde används. Man utgår, vilket rätten knappast kommer att ifrågasätta, att varje nedladdat film = ett uteblivet köp av filmen. Möjligen hade folk kanske hyrt filmen istället för köpt den, men att tro att alla nedladdningar hade varit garanterade köp är så otroligt naivt att bara det berättigar min rubrik. Det ska ju tilläggas att filmbranschen inte på något sätt går med förlust. Årligen är det nya rekord som slås, men ändå lyckats de få ut propagandan om att de har förluster pga fildelningen (trots att alla undersökningar visar på att nedladdarna köpt mer).
Hur som helst har de endast hälften, 46 miljoner som skadestånd för förlusterna. De ska ha lika mycket till för "den skada som filmbolagen åsamkats". Skada de åsamkats?!?!?! Hur då? Har Anakata varit och bränt ned någon filmstudio? Det här är ett klassiskt girighetsmål. MPA vet att dessa pengar inte finns och deras enda syfte är att få tillstånd en dom liknande de som förekommer i USA, att personerna bakom ska sättas i personlig konkurs och helst få förbud mot att nyttja teknik som kan främja liknande brott.

Dessutom har de räknat på ett pris per film på 222-261 kronor, multiplicerat med antalet gånger filmen påstås ha laddats ned, dvs långt mer än nypriset oftas är i Sverige. De hänvisar till att det är ett snittpris i de länder filmen laddats ned i. Så lustigt, för inte trodde jag att filmbranschen fick tillgodoräkna sig moms och återförsäljarens andel. Det borde ju varit på grossistpriset det beräknats. Jag tycker i alla fall att 46 miljoner för 4 filmer och en TV-serie är spännande matematik. Frågan som kvarstår är bara hur mycket TPB-killarna kommer att kräva i motskadestånd för att ha distribuerat filmerna och ökat köplusten av dem.

Den andra saken som dök upp i media idag, dock långt mer undanskymd, var att MPAA (MPA, fast i vad de kallar sig i USA), fått till stånd ett lika absurt skadestånds som de försöker få mot TPB.

Det är grundarna till sajten Torrentspy som blivit dömda på skadestånd på $111 000 000. Drygt 700 miljoner svenska kronor. Här har man också fått till stånd kreativ matematik. Där har man lyckats få domstolen att godkänna ett skadestånd för $30 000 per film som bevisligen laddats ned. Däremot verkade domstolen, som det vanligtvis är i USA, lyssna på de dyraste advokaterna, då de t ex inte tog i beaktande att MPAA hackat sig in på Torrentspys adminkonton. Värst var nog att Torrentspys raderande av användaruppgifterna ansågs försvårande, inte som gott uppförande då de skyddade sina användares integritet.

MPA delenda est!