Intellektuell härdsmälta!

Jag har försökt fokusera i drygt ett halvår på mina studier istället för att lägga ned energi på att kommentera all idioti som förekommit i media, främst kring integritet och fildelning senaste halvåret.

Tyvärr måste jag ta till tangentbordet igen, för nu är vi så långt förbi den där kritiska droppen som får bägaren att rinna över. Vi har ett innanhav! Nog för att FRA-debatten visade på vilken stor klyfta det finns mellan politiker och allmänhet, men IPRED-debatten visar på än större problem än så. Detta är en stor diskussion i sig, med oförmågan hos politiker att respektera IT och dess inverkan på debatten, och hur detta i sin tur påverkar politiska beslut. Absolut viktigt, men inte i detta inlägg.

IPRED - Intellectual Properties Rights Enforcement Directive. Dvs Immaterialrätts påtvingningsdirektivet.

EU vill få bukt med piratkopierade väskor, kläder och liknande. IPRED är framtaget för just detta fenomen. Självklart har den lobbystarka mediaindustrin gjort allt för att utnyttja detta för att lagstadga kvar sin marknadsmodell och har i åtskilliga länder lyckats dupera politikerna till exceptionella lagar som för tankarna till långt mörkare regimer än de "upplysta och moderna" i väst.

Fildelningsförespråkare brukar numera populärt kallas för tjuvar. Fildelning är enligt en ökande mängd IPRED-förespråkare samma sak som att stjäla. Både Jan Guillou och Stefan Sauk är två dåligt pålästa "kändisar" som fått stort medialt gehör för dessa uttalanden. Hur kan man stjäla något, när det finns kvar? Ingen fildelare har gått och fysiskt tagit ett exemplar av en film, låt, bok eller annat. Orginalet finns där fortfarande. Vad vi gjort är att skapa en digital kopia av något. Detta har inte kostat ett dugg mer än lite elektricitet.

Nu börjar vi närma oss kärnan av problemet. "Rätten till att få betalt för sitt arbete" har basunerats ut, likt stöldpåhoppet. Det här är så skrämmande och opåläst att jag helt ärligt inte vet om jag ska skratta eller gömma mig i garderoben stel av skräck. "En artist ska ha rätten att få betalt för det arbete den lägger ned på exempelvis en film". "Man ska kunna klara sig på sitt arbete". Dessa klyschor har man hört/läst senaste tiden.

Då analyserar vi detta. Innebörden av vad självgoda artister/författare/skådespelare tycker är att de är långt bättre än alla andra. Allt de tar sig för med "kreativa" förtecken, ska per automatik generera en inkomst. Vilket spännande resonemang. Då kan t ex en småföretagare gå till Beatrice Ask och kräva att småföretagarens idoga slit i två år innan företaget gick i konkurs, borde lagstadgat ha skyddats. Trots allt ska väl utfört arbete innebära att man ska få en dräglig inkomst. Vad tycker torghandlaren, eller städare, sjukvårdsbiträdet som endast får en 60% deltidstjänst. Inte klarar sig alla dessa på sitt arbete, men [skratta gärna högt och elakt likt alla IPRED-förespråkare] de är ju inte "kreatörer".

Vad jag inte kan begripa är varför mediaindustrin, både stora och små bolag och alla "kreativa" inte gjort någon större självranskan? Varför har ingen tagit fram en fungerande affärsmodell? Tekniken finns för att kunna distribuera film, musik, böcker, datorprogram osv till mycket låg kostnad, men ingen gör det. Ingen tycks heller ha funderat på om det pris som tas på produkterna är rimligt. Är det rimligt med ca 10 kronor för en låt till "legal" nedladdning? Är det kanske istället rimligt att släppa låten fritt som reklam och sen faktiskt ta och ... just det, JOBBA och faktiskt tjäna pengar på att spela musiken? Om arbete = inkomst ska gälla, måste nog en del artister faktiskt börja jobba.

Problemet slutar inte här. Istället för att självransaka och fixa fram annorlunda affärsmodeller. Reorganisera och framför allt, anpassa produkter och pris till vad marknaden varit villig att betala, ska man istället förfölja potentiella kunder. Varför måste kreatörerna tjäna en massa pengar? Ingen har tvingat dem att välja att skapa musik, film eller annat. Det finns andra yrken man kan ha, riktiga yrken. Dessa kreativa yrken är folk som lever på sin hobby och kräver att de ska kunna livnära sig.

Värst av allt är nog att dessa självgoda kreatörer tror att allt kreativt kulturliv kommer att försvinna om inte IPRED genomförs. Politikerna har visst också låtit sig luras av detta. Men alla dessa ungdomar som spelar på kommunala musikskolan, som sjunger i skolkören för det är kul. Som ritar bilder, fotograferar, skriver poesi och romaner för de just älskar göra det? Alla teater och filmintresserade som aldrig någonsin kommer att stå på Dramatens scen eller medverka i en storfilm, de gör ändå teater och film. Folk skapar kultur och låter sig ständigt inspireras av andras verk.

Den som tror på "rätten till garanterad inkomst", på att fildelning är stöld och på att kulturlivet på något sätt urarmas eller dör ut, de har råkat ut för en intellektuell härdsmälta av episka proportioner!

Vad IPRED-lagen innebär rent konkret, blir nästa inlägg.

För övrigt anser jag att filmbranschen måste utplånas.

Jag inleder med en passande historisk referens, som fått utgöra mallen för min rubrik. Den historiskt kunnige känner säkert igen "Carthago delenda est!" (Karthago måste förstöras) som uttalades av den romerska senatorn Marcus Cato inför det tredje puniska kriget.

I nuläget så åberopar jag det mottot mot Hollywoods filmindustri. De har nämligen idag visat att de saknar existensberättigande. Självklart ska film få produceras, men filmbolagen måste avslöjas för den stora massan vilka parasiter de är.

MPA, Motion Picture Association, dvs den amerikanska filmindustrins intresseorganisation, under representation av den alltid lika vidriga Monique Wadstedt (eller Monique Wasted som Piratbyrån lämpligt nog kallade henne för tidigare i år, som visar en god avspegling på den allmänna uppfattningen om henne), lämnade idag in sitt skadeståndskrav mot The Pirate Bay. Tidigare har Ifpi lämnat in ett krav på 15 miljoner kronor och Antipiratbyrån på 6,75 miljoner kronor. MPA lämnade in ett skadeståndskrav på 92 miljoner! (Se Aftonbladet, Svenska Dagbladet (båda går till E24), Dagens Nyheter, IDG.se)

Endast hälften är påstådda förluster, även om termen potentiella intäkter borde används. Man utgår, vilket rätten knappast kommer att ifrågasätta, att varje nedladdat film = ett uteblivet köp av filmen. Möjligen hade folk kanske hyrt filmen istället för köpt den, men att tro att alla nedladdningar hade varit garanterade köp är så otroligt naivt att bara det berättigar min rubrik. Det ska ju tilläggas att filmbranschen inte på något sätt går med förlust. Årligen är det nya rekord som slås, men ändå lyckats de få ut propagandan om att de har förluster pga fildelningen (trots att alla undersökningar visar på att nedladdarna köpt mer).
Hur som helst har de endast hälften, 46 miljoner som skadestånd för förlusterna. De ska ha lika mycket till för "den skada som filmbolagen åsamkats". Skada de åsamkats?!?!?! Hur då? Har Anakata varit och bränt ned någon filmstudio? Det här är ett klassiskt girighetsmål. MPA vet att dessa pengar inte finns och deras enda syfte är att få tillstånd en dom liknande de som förekommer i USA, att personerna bakom ska sättas i personlig konkurs och helst få förbud mot att nyttja teknik som kan främja liknande brott.

Dessutom har de räknat på ett pris per film på 222-261 kronor, multiplicerat med antalet gånger filmen påstås ha laddats ned, dvs långt mer än nypriset oftas är i Sverige. De hänvisar till att det är ett snittpris i de länder filmen laddats ned i. Så lustigt, för inte trodde jag att filmbranschen fick tillgodoräkna sig moms och återförsäljarens andel. Det borde ju varit på grossistpriset det beräknats. Jag tycker i alla fall att 46 miljoner för 4 filmer och en TV-serie är spännande matematik. Frågan som kvarstår är bara hur mycket TPB-killarna kommer att kräva i motskadestånd för att ha distribuerat filmerna och ökat köplusten av dem.

Den andra saken som dök upp i media idag, dock långt mer undanskymd, var att MPAA (MPA, fast i vad de kallar sig i USA), fått till stånd ett lika absurt skadestånds som de försöker få mot TPB.

Det är grundarna till sajten Torrentspy som blivit dömda på skadestånd på $111 000 000. Drygt 700 miljoner svenska kronor. Här har man också fått till stånd kreativ matematik. Där har man lyckats få domstolen att godkänna ett skadestånd för $30 000 per film som bevisligen laddats ned. Däremot verkade domstolen, som det vanligtvis är i USA, lyssna på de dyraste advokaterna, då de t ex inte tog i beaktande att MPAA hackat sig in på Torrentspys adminkonton. Värst var nog att Torrentspys raderande av användaruppgifterna ansågs försvårande, inte som gott uppförande då de skyddade sina användares integritet.

MPA delenda est!

Rödebydomen en seger

Jag är positivt överraskad över att 50-åringen friats för att ha tvingats, på ett extremt sätt, göra det som ungdomsgängets föräldrar, polisen och de sociala myndigheterna borde gjort, nämligen att stoppa deras härjningar och trakasserier mot familjen.

Redan när jag läste om skotten i Rödeby för första gången, var det för mig solklart att mannen handlat i nödvärn. Ju mer information som sedan nått ut i media, ju mer tydlig har bilden blivit av ett havererat samhälle. Ungdomarna med sina mopeder har kunnat härja fritt fram. Polisen har blundat och visat på sedvanlig oförmåga till att utreda brott (annat än om de är tvingade pga politiska påtrydkningar, då de kan utreda en massa fildelningsbrott istället för fall som detta). Precis som i Engla-fallet (som jag hoppas att fler än jag är urless på att höra om), har polisen inte lyckats pussla ihop informationen som fanns tillgänglig. Hur svårt är det att kolla upp om andra familjemedlemmar anmält trakasserier? Den 50-årige pappan har ju redan fått utstå en massa hotbrev mm sedan händelsen. Han kommer att få leva med vetskapen om att han skjutit ihjäl en 15-årig kille. Är inte detta straff nog till alla de makabra galningar som hetsar efter att mannen ska dömas till fängelse eller sluten psykiatrisk vård.

Nu är det skönt att tingrätten beslöt att fria mannen helt. Frågan är bara när de verkligt skyldiga ska ställas till rätta; polisen, socialtjänsten, föräldrarna till "mopedgänget" och inte minst den 17-årige gängledaren som var den som varit aktivast och mest drivande i trakasserierna. Hade inte den dumme fan varit ett sånt svin, hade säkert 15-årige Simon Söderberg varit i livet idag... men det lär ju aldrig hans föräldrar fatta. Föräldrarna är ju mest ute efter att gnälla sig till mediasympatier och befästa sitt missriktade hat mot 50-åringen istället för de sanna förövarna. Värst är att 17-åringens mamma uttalat sig kritisk till domen. Har kärringen ingen som helst förmåga till analys? Hon kräker ur sig att:

– Jag är både ledsen och upprörd, säger hon. Har man tagit livet av en person och försökt ta livet av en annan bör man dömas till fängelse.

– Är mannen så allvarligt psykiskt störd som man påstår och kan hamna i ett så kaotiskt tillstånd borde det ha upptäckts långt tidigare. Och att en sådan person kan få ha vapen övergår mitt förstånd.

Det var för helvete hennes dåliga föräldraskap som mynnat ut i en asocial psykopat till son som trakasserat en handikappad pojke och dess familj, som uttala mordhot, vandaliserat deras bil mm. Hur jävla dum får man vara? Hennes son är ju den som är ansvarig för Simon Söderbergs död och sin egen skottskada. Jag nominerar redan Elisabeth Blomberg till titeln som årets dumkärring!

... och jag hoppas dessutom på poetisk rättvisa med att 17-åringen själv kommer att få bestående men för resten av livet, att själv få bli handikappad. Då får han se hur "kul" det är med andras förakt.

Childnet, en "välgörenhetsorganisation" som propagerar för IFPI

Den så kallade välgörenhetsorganisationen Childnet, har blivit propaganda kanal för IFPI, dvs musikindustrins torpeder. Nu har de nämligen dragit igång en kampanj för att "varna barn för att ladda ned illegalt".

Man kan ju skönja att IFPI betalat en rejäl hacka för att trycka upp foldrarna som ska delas ut åt barn i 21 olika länder. Foldrarna gör sitt bästa för att promota legala nedladdningssiter som iTunes och snacka skit om LimeWire. Det är en klassisk propaganda folder, designad att påverka lättlurade barn och dess föräldrar. Väckelsepropaganda från musikindustrin är en bra beskrivning på eländet, då det även förekommer ungdomar som berättar att de tidigare använd fildelningstjänster, men aldrig insett hur fel de gjorde... SUCK!!! Hoppas svenska barn och föräldrar vet bättre än att gå på sådana hjärntvättsförsök...

Den som bemödar sig gå till deras hemsida kommer att kunna läsa ett pressmeddelande som lovordar deras initiativ, där de fått Ronan Keating att stödja det (No shit!? Varför gör han det månne? Vill bli ännu rikare alltså istället för att göra äkta välgörenhet och släppa sina verk fria på nätet...) och även ansvarig EU-kommisionär uttalar sig positivt, samt en företrädare för musikindustrin... Kan det bli tydligare propaganda?

TV-Licensen igen...

Nu har återigen debatten om TV-licensens vara eller icke vara blossat upp. SvD gör stor affär över att 8 av 30 svenska programledare de valt att kontrollera, inte betalar TV-licens. Majoriteten av kommentarerna har hittills varit kritiska till licensen och den som läst här tidigare vet att jag är allt utom TV-licensfrälst.

Aftonhoran har ju följt efter (kanske beroende på att SvD och Aftonbladet båda ägs av norska Schibstedt-koncernen och det blir billigare journalistik om man kan låna reportageidéer av varandra). Där har de tagit och gjort tvättäkta skvallerpress av det hela. Någon ambitiös reporter (David Nannini Nilsson) ringde upp Radiotjänst i Kiruna ABs (det förkortas faktiskt RIKAB) VD Anna Pettersson. Hon vill lite politiskt korrekt inte uttala sig i enskilda fall utan poängterar att det är "oerhört viktigt att betala".

Någon som funderat på varför hon säger det? Jo, för att det är ju hennes lön ni stackare som fortfarande betalar ockeravgiften säkerställer. Ta en funderar på vad ett glassigt kontor kostar årligen i hyra. En statlig VD (och de har ju ganska rejäl lön) och en skock telefonister som ringer och trakasserar folk. Lär ju vara ett antal miljoner kronor årligen. Mer än de som skiter i TV-licensen kan jag tänka mig.

Vad ska vi ha TV-licens till? Tja, enligt de mest rabiata fanatikerna på området ska vi inte ens ställa oss den frågan, utan i sedvanlig svensk ordning, skötsamt och snabbt lyda statens befallningar. Formellt sett ska alla som innehar TV-mottagare betala licens. Licenspengarna ska sen, i alla fall på pappret, gå till att finansiera Public Service TV i form av SVT.

Nu ska vi då ifrågasätta lite saker. Går pengarna från RIKAB direkt till SVT? Behöver vi så stor budget till SVT? Måste vi finansiera allt via en extra skatt? Någon som tvivlar på att vi skulle kunna klara denna Public Service kostnad utan extra skatter?

- Pengarna från RIKAB går till statskassan, som sedan faller in i den gigantiska statsbudgeten. Där beslutas sedan om hur mycket pengar som ska gå till SVT. Det är alltså inte beroende på intäkterna från RIKABs utpressningar, utan allt går via statsbudgeten. Vi har alltså en statlig TV, då SVT är beroende av statens goda vilja för att få loss sin budget, samt att dess chefer är politiskt tillsatta.

- Jag kan inte tänka mig annat än att det går att spara in på ett antal onödiga myndigheter. Inte ens riksdagens politiker vet hur många myndigheter och statliga verk vi har. En sak är säker, de kostar alla en massa pengar. RIKAB är ju en bra start på ställen att lägga ned. Då har vi lite pengar i potten till SVT. Sen kan vi säkert skrota lite andra förmåner och liknande som välbetalda, politiskt tillsatta chefer har.

- SVTs verksamhet kan ses över rejält. Det finns många miljoner som man med lätthet kan spara in på idag. När staten tvingade igenom digitala marksändningar, gjorde de också slut på ett av sina starkaste argument, att SVT i alla fall nådde nästan alla Sveriges hushåll. Nu måste ju alla ha en dekoder för att kunna se TV, och då har man oftast också tillgång till ett flertal reklamkanaler. Det innebär att vi inte behöver betala mer från SVTs sida på rättigheterna till dyra sportsändningar då reklamkanalerna mer än gärna betalar för att få sända detta. De är ju allt som oftast dessutom sponsrade i SVT, så det där med att SVT är reklamfri är ju kvalificerat skitsnack. Sen kan vi även ta och skita i att lägga ett enda öre till på melodifestivalen, då skivbranschen kan få stå för den kostnaden. Italien struntar ju i schlagern och om inte skivbranschen tillsammans med någon reklamkanal kan lösa det, då behövs det ju knappast. (Med tanke på hur mycket pengar de tror sig kunna tjäna på schlagern, så skulle SVT lätt kunna släppa det direkt).


Problemet löst. Ingen extra skatt, utan lägg ned RIKAB och inga fler pengar för licenser till sportsändingar eller medlidifestivalen. Då kanske det endast behövs en ynka tjuga på skatten.

IFPI stämmer Internetoperatör för att de inte får som de vill

Upphovsrättsfascisterna fortsätter i rask takt kriget mot den svenska rättstaten. Målet är självklart att upphovsrättsindustrin ska ha all rätt att göra precis vad de vill för att "bevaka sina intressen", oavsett om detta strider mot allas uppfattning om vad som är rätt eller ej. De vill skapa samma juridiska träsk som finns i USA. Där kan upphovsrättsindustrin hota fram användaruppgifter väldigt snabbt och enkelt från Internetleverantörer för att stämma dem som inte rättar sig i ledet.

Diktatur brukar förknippas med åsiktsregistrering och svårigheter med att kommunicera öppet. Just detta är något som USA stod i spetsen med att beskylla östblocket för under "kalla-kriget". Just nu bygger vi upp samma sorts övervakningsapparat, fast baserad på KOMMERSIELLA krafters önskemål. Lite vaga hot om terrorister och pedofiler får ju svenska politiker att gå med på allt (vilket vi ju sett ärkepuckona Bodström och Ask göra som justitieministrar).

IFPI kommer inom några veckors tid att lämna in en stämningsansökan mot en ännu okänd svensk Internetoperatör för att denna inte lämnar ut kundernas personuppgifter till skivbolagsmaffian. De vill dessutom att The Pirate Bay ska blockeras i Internetoperatörernas nät, allt efter vad som skett på Irland och i Danmark.

Jag hoppas bara att fler i detta land vaknar upp
och reagerar mot vad som händer. Våra liv ska övervakas och kartläggas. Kommersiella intressen ska få ha fritt spelrum att stämma vem de vill, när det passar dem. Rättsmedvetandet hos lagstiftarna har tagit semester och vi närmar oss ett skräckvälde av övervakning och bolagsstyre.

Fy fan!

Jim Keyzer, korrumperad polis

Har haft väldigt mycket att göra sista tiden, så jag har inte orkat eller hunnit med att ge mig in i debatterandet. Dock tog jag mig tiden nu, då jag kände att jag inte kunde låta detta passera förbi obemärkt.

Upphovsrättsindustrin har den senaste tiden blivit avslöjade efter att ha värvat den före detta polismannen Jim Keyzer. Han fick anställning hos filmbolaget Warner Bros. Riktigt olämpligt var det då anställningskontakterna gjordes under den pågående utredningen mot The Pirate Bay. Det finns i nuläget indikationer på att ansökan till tjänsten redan gjordes under hösten och ansökan om tjänstledighet kom dagen innan TPB-förundersökningen var klar (där WB står som målsägande i en civilrättsligprövning parallellt med Håkan Roswalls juridiska haveri).

Uppgifterna publicerades på www.kopit.se, varpå de spred sig i nyhetsmedia. Bloggvärlden har varit flitig med att hänga ut Jim Keyzer. Kanske inte så konstigt, för folk i allmänhet är positivt inställda till fildelning och inte helt förvånande också fientligt inställda till dem som förvanskar redan bristfälliga juridiska (och i högsta grad politiska) förehavanden. (Man skulle lätt kunna skriva spaltmeter om alla frågetecken kring TPB-affären, censurerade mail på justitiedepartementet, påtryckningar från USA, oförmågan att komma till slutet på förundersökningen och den graverande nedtystningen av Piratbyrån i samband med tillslaget).

Nu är det ju så att saken inte slutar här. Jim Keyzer räknas som en offentlig person, men börjar ju märka att hans förehavanden uppmärksammats och tydligen inte med positiv kritik, då han nu skickat ut mail till bland annat Piratbyrån, kopit.se m fl om att hans namn ska censureras. (Har han skickat till tidningarnas nyhetsredaktionerna också månne, för namnet finns ju i dagstidningarnas nätupplagor). Det märks att han börjat på WB, för censurering och kontroll av Internet är ju upphovsrättsindustrins långsiktiga mål. Bara synd att Jim Keyzer inte insett att korrumperade poliser ska hängas ut! (Ska bli spännande och se om det dyker upp något gnällmail eller ej).


Kan förresten bekräfta att det sprider sig ganska snabbt att man ska uppmärksamma Jim Keyzers skrivande till alla bloggare om att ta bort hans namn. Till alla fildelningsförespråkare - se till att publicera hans namn på så många ställen ni kan... om inte bara för att jävlas med honom.