Intellektuell härdsmälta!

Jag har försökt fokusera i drygt ett halvår på mina studier istället för att lägga ned energi på att kommentera all idioti som förekommit i media, främst kring integritet och fildelning senaste halvåret.

Tyvärr måste jag ta till tangentbordet igen, för nu är vi så långt förbi den där kritiska droppen som får bägaren att rinna över. Vi har ett innanhav! Nog för att FRA-debatten visade på vilken stor klyfta det finns mellan politiker och allmänhet, men IPRED-debatten visar på än större problem än så. Detta är en stor diskussion i sig, med oförmågan hos politiker att respektera IT och dess inverkan på debatten, och hur detta i sin tur påverkar politiska beslut. Absolut viktigt, men inte i detta inlägg.

IPRED - Intellectual Properties Rights Enforcement Directive. Dvs Immaterialrätts påtvingningsdirektivet.

EU vill få bukt med piratkopierade väskor, kläder och liknande. IPRED är framtaget för just detta fenomen. Självklart har den lobbystarka mediaindustrin gjort allt för att utnyttja detta för att lagstadga kvar sin marknadsmodell och har i åtskilliga länder lyckats dupera politikerna till exceptionella lagar som för tankarna till långt mörkare regimer än de "upplysta och moderna" i väst.

Fildelningsförespråkare brukar numera populärt kallas för tjuvar. Fildelning är enligt en ökande mängd IPRED-förespråkare samma sak som att stjäla. Både Jan Guillou och Stefan Sauk är två dåligt pålästa "kändisar" som fått stort medialt gehör för dessa uttalanden. Hur kan man stjäla något, när det finns kvar? Ingen fildelare har gått och fysiskt tagit ett exemplar av en film, låt, bok eller annat. Orginalet finns där fortfarande. Vad vi gjort är att skapa en digital kopia av något. Detta har inte kostat ett dugg mer än lite elektricitet.

Nu börjar vi närma oss kärnan av problemet. "Rätten till att få betalt för sitt arbete" har basunerats ut, likt stöldpåhoppet. Det här är så skrämmande och opåläst att jag helt ärligt inte vet om jag ska skratta eller gömma mig i garderoben stel av skräck. "En artist ska ha rätten att få betalt för det arbete den lägger ned på exempelvis en film". "Man ska kunna klara sig på sitt arbete". Dessa klyschor har man hört/läst senaste tiden.

Då analyserar vi detta. Innebörden av vad självgoda artister/författare/skådespelare tycker är att de är långt bättre än alla andra. Allt de tar sig för med "kreativa" förtecken, ska per automatik generera en inkomst. Vilket spännande resonemang. Då kan t ex en småföretagare gå till Beatrice Ask och kräva att småföretagarens idoga slit i två år innan företaget gick i konkurs, borde lagstadgat ha skyddats. Trots allt ska väl utfört arbete innebära att man ska få en dräglig inkomst. Vad tycker torghandlaren, eller städare, sjukvårdsbiträdet som endast får en 60% deltidstjänst. Inte klarar sig alla dessa på sitt arbete, men [skratta gärna högt och elakt likt alla IPRED-förespråkare] de är ju inte "kreatörer".

Vad jag inte kan begripa är varför mediaindustrin, både stora och små bolag och alla "kreativa" inte gjort någon större självranskan? Varför har ingen tagit fram en fungerande affärsmodell? Tekniken finns för att kunna distribuera film, musik, böcker, datorprogram osv till mycket låg kostnad, men ingen gör det. Ingen tycks heller ha funderat på om det pris som tas på produkterna är rimligt. Är det rimligt med ca 10 kronor för en låt till "legal" nedladdning? Är det kanske istället rimligt att släppa låten fritt som reklam och sen faktiskt ta och ... just det, JOBBA och faktiskt tjäna pengar på att spela musiken? Om arbete = inkomst ska gälla, måste nog en del artister faktiskt börja jobba.

Problemet slutar inte här. Istället för att självransaka och fixa fram annorlunda affärsmodeller. Reorganisera och framför allt, anpassa produkter och pris till vad marknaden varit villig att betala, ska man istället förfölja potentiella kunder. Varför måste kreatörerna tjäna en massa pengar? Ingen har tvingat dem att välja att skapa musik, film eller annat. Det finns andra yrken man kan ha, riktiga yrken. Dessa kreativa yrken är folk som lever på sin hobby och kräver att de ska kunna livnära sig.

Värst av allt är nog att dessa självgoda kreatörer tror att allt kreativt kulturliv kommer att försvinna om inte IPRED genomförs. Politikerna har visst också låtit sig luras av detta. Men alla dessa ungdomar som spelar på kommunala musikskolan, som sjunger i skolkören för det är kul. Som ritar bilder, fotograferar, skriver poesi och romaner för de just älskar göra det? Alla teater och filmintresserade som aldrig någonsin kommer att stå på Dramatens scen eller medverka i en storfilm, de gör ändå teater och film. Folk skapar kultur och låter sig ständigt inspireras av andras verk.

Den som tror på "rätten till garanterad inkomst", på att fildelning är stöld och på att kulturlivet på något sätt urarmas eller dör ut, de har råkat ut för en intellektuell härdsmälta av episka proportioner!

Vad IPRED-lagen innebär rent konkret, blir nästa inlägg.